» 
Äntligen hemma...
Det känns så otroligt konstigt att bara blogga ett par gånger om dagen, jag bloggade sjukt mycket innan, man väner väl sig men ni får INTE försvinna för jag kommer tillbaka och lovar att ge er många bilder från skolan! Snart kommer Sarah hit, hon ska vara min modell idag för "Bas" övning, som är en tjockare väldigt täckande fondation. Vi har övat det idag och kommer gå igenom det varje dag vid sminkningarna eftersom det är sminkningens A och O. Det blir ett superbra resultat. Jag kan lägga in en bild senare ikväll på henne, kommer bara sminka halva hennes ansikte så man ser skillnaden. Kul va!? Nu innan ska jag försöka få skrivit min rapport från gårdagen och dagens sen en liten inlämningsuppgift tills i morgon. Jag ska även märka mina penslar för de hann jag inte igår..
Jag förstår precis hur du känner dig. Själv har jag inte haft förtroende för svensk sjukvård på flera år. Höll på att förblöda en gång då min mens hade screwed up och vägrade sluta. Ringde till en vårdcentral och bad om hjälp, och det enda de sa var att jag skulle vänta till efter helgen och se om det blev bättre. Hade jag gjort det så hade jag inte levt idag. Fick fara in till akuten senare samma kväll (tack och lov har i alla fall päronen körkort!) och blev inlagd under natten med 2 liter bloddropp i armen, med vetskapen om att mitt HB låg på 44 (kvinnor ska ligga på ungefär 130-150). Tack vare en fin läkare där så vet jag idag om att jag har PCO-syndromet, men sedan allt det där hände så har jag ändå fått förklara mitt "tillstånd" för otaliga läkare, vilket inte känns så där jätterespektingivande. När patienten själv måste förklara vad en sjukdom är för en förmodad högutbildad läkare så börjar man misstänka att någonting med systemet inte riktigt stämmer ... Skulle kunna rabbla upp en massa andra incidenter som har sänkt mitt förtroende för svensk sjukvård (t ex blodförgiftning pga felbehandling vid ett nageltrång) men det är du nog inte intresserad av att läsa om. :) Ville bara dela med mig litet av erfarenheter och ge dig mitt stöd.
Haha för solbrillorna, men hoppas att du mår bättre snart och att leverfläcken tas bort fort! :)
skitskojj med sminkningen :D, tråkigare med läkarbesöket :/
Tack sussi! Läkarna är skit, jag har många upplevelser jag med, dela gärna med dig jag blir inte uttråkad!! Uppskattar sådana kommentarer, ni får jätte gärna dela med er bara skriv vad ni tycker! Jag gillar att läsa de kommentarerna! Är så tacksam över att jag har er läsare som verkligen bryr sig och tar sin tid att läsa vad jag skriver..
åh mirre du ska bara veta vad jag genomgått i 1,5 års tid med 5 olika läkare som underskökt mig osv osv.. först NU lutar det mot ett visst tillstånd eller vad man ska säga. Usch - INTE KUL. Känner med dig!
Och det är klart man inte lämnar dig.. blir ju ännu mer variation nu när du börjat på ny kula :)
Angående basmaken så håller jag med dig - blir oerhööörd skillnad och sen när man bygger på den så blir resultatet så jäkla snyggt ihop med det. Good luck!
bild på sminket och penslar vill vi se:)
Hej!
Jag var med om samma sak med en leverfläck jag ville få bort. Läkarna tyckte inte det var så farligt och ville inte göra det, när jag ändå ville skulle det ta jättelång tid innan jag ens fick en tid. Gick till en privatklinik istället för jag blev så trött, visst det kostade några hundralappar men det var det värt.
du kan vara lugnt, vi kommer inte lämna dig ;) (iallafall inte jag, hehe :))
vadå helt förstörd, började du lipa för det eller?
Jag har haft världens bästa allmän/barnläkare genom hela min uppväxt. Samma underbara människa hela tiden, fatta tryggheten i det. Jag har aldrig varit svårt sjuk men haft problem med eksem och min fina läkare ringde alltid hem till mig när jag provade ut en ny salva för att fråga hur det gick. Tyvärr fick jag inte ha kvar honom när jag var typ 17 pga omprioriteringar och då fick jag värsta grisen istället. Aldrig varit med om en sån fullständig idiot. Men det FINNS bra läkare. Och vårdcentralen kanske inte riktigt har tid att ta bort ofarliga leverfläckar... Men bemötandet du fick är hemskt, jag har också råkat ut för det tillsammans med typ resten av Sveriges befolkning. Men det finns ju privata alternativ om du känner sånt hat.
Förstår precis! Minns bland annat en gång jag gick för att jag mådde as dåligt och var sjuk, och då sa dom att jag 'bara hade halsfluss', men blev bara värre nästan så gick till Sjukhuset och inte vårdcentralen, Ja då har man lunginflamation! Hur kul är det? Vissa borde verkligen lära sig sitt jobb och ta det på större allvar..! >.<'
Hmm OK här kommer en till då, haha. :)
Hade fått ett hemskt nageltrång på ena stortån så åkte in med mamsen till en vårdcentral för att få hjälp. Väl sittandes i väntrummet så kommer det fram en tant (ja, hon såg ut att vara i övre pensionsåldern) och frågar om det var jag som stod på tur. Presenterade sig inte eller nånting. Mamma och jag tittade på varandra som om vi båda tyckte att tanten såg ut som en förvirrad patient snarare än en sjuksköterska. Hur som helst så var det tydligen hon som skulle undersöka min tå. Följer efter henne in i ett undersökningsrum och visar upp foten. Tanten tittar och klämmer rakt på det onda, som om hon inte ens fattar vad det är. Och ja, nageltrång gör JÄVLIGT ont, haha. Sedan tar hon fram en nål och ska sticka hål på en blåsa för att tvätta och göra rent, men kärringjäveln sticker på fel ställe och det börjar blöda. Och yes, det gjorde lagom ont det med. Så, resultatet av det hela var att jag inte fick den hjälp jag kom dit för att få, men någonting fick jag i alla fall. Dagen fortsatte och kvällen kom, och jag hade fortfarande lika djävulskt ont i tån. När jag hade lagt mig för att sova kom mamma in för att kolla på foten en sista gång innan natten, och då såg vi en röd rand sträcka sig från foten och upp mot knäet. Blodförgiftning. Hon kastade sig på telefonen och vi åkte direkt in till akuten där jag blev väl mottagen och omplåstrad. Med mig hem fick jag mediciner och strikta förhållningsregler. Jag fick inte alls anstränga foten som blivit förgiftad på ett par veckor, så att giftet helt skulle hinna fara ur kroppen. Helst hade jag velat få ett par kryckor, men fick finna mig i att i princip sitta still på röva i vad som tycktes vara en evighet.
Så här i efterhand så har jag många gånger tänkt tillbaka på det där värdcentralsbesöket och blivit så fruktansvärt arg. Jag blev oproffsigt behandlad, men fick dessutom en blodförgiftning till följd som hade kunnat bli dödlig om jag inte uppsökt hjälp så pass snabbt. Man blir både arg och ledsen när sådana här saker händer, för om man inte kan lita på att sukvården ska kunna ta hand om oss, vem ska vi då vända oss till? Dessutom så FINNS det ju faktiskt många fina och otroligt duktiga läkare och annan sjukpersonal i landet, men när man hör om och upplever så mycket skit inom området så kommer dessa fina människor i skymundan. Det är så himla trist att man ska måsta behöva leta med ljus och låga efter dessa proffs.
