» 
...
Jag tyckte att vi aldrig pratade om problem eller de frågade aldrig mig hur jag mådde, vilket är vikigt i en familj, att veta hur alla mår och om alla har det bra. Om ni inte hör av mig på allt förlänge är jag igång med att söka nya familjer i hopp om att hitta en som matchar mig. Jag har pratat med både mamma och pappa, många gånger om och tänkt, tänkt och tänkt! Känner fortfarande lika dant. Nu tänker ni säker: "Men du har ju bara givit det en veckas chans!" Då svarar jag, att även om jag mår bättre i mig själv och min lilla hemlängtan som existerar försvinner om en månad så försvinner inte situationen här, det är situationen jag inte känner mig bekväm i här, i familjen och stället.
Det är väldigt, väldigt svårt att förklara hur jag känner och hur mina känslor är. Men jag hoppas att ni fått lite grepp om hur jag mår och att detta känns bäst med att försöka byta familj, trots att det är ett stort steg och väldigt svårt eftersom de inte kan garantera mig någonting alls. I "värsta fall" måste jag åka hem till Sverige igen om det inte finns några familjer tillgängliga. Samtidigt som ni tycker att jag inte givit detta en chans försöker jag på nytt och ger inte upp. Hoppas ni förstår hur jag tänker och menar, just nu behöver jag allt stöd jag kan få. Jag har mina underbara vänner och min älskade familj att tacka, jag vet att de alltid finns här för mig och pengar till biljett hit eller dit är det minsta problemet just nu.. Oroa er inte, som sagt om jag inte uppdaterar. Jag kommer tillbaka men när kan jag inte svara på än. Jag kan få en matchning redan i morgon eller en om två veckor eller ingen alls, det beror helt på tur och tid!
Snälla ni som tänker åka.. Åk genom en organisation!! Tänk om det skulle hända er att ni vill byta familj eller vill hem, att ni absolut inte trivs. Om ni åker privat har ni ingen att vända er till om stöd eller hjälp, ingen! Tänk efter före!
Jag är glad att jag har er också.. Som alltid finns, som alltid stöttar!
Tack, vad skulle jag gjort utan er?
/Mirre
Det är inget konstigt med att man inte trivs i den familj man har hamnat i. Känn dig inte dålig för det! Jag vet andra som har råkat ut för liknande grejer. Som du säger passar man helt enkelt inte ihop med alla människor. Exempelvis, en tjej jag jobbar med, hon är hur snäll, trevlig och omtänksam som helst MEN jag har på det halvår vi jobbat tillsammans aldrig kännt att vi passar ihop. Vi jobbar inte bra ihop och vi har ingenting gemensamt att prata om. Nu behöver jag ju bara jobba med henne ett par gånger i veckan, så det fungerar, hon är som sagt jättesnäll, men jag skulle aldrig klara att bo med henne dygnet runt, så jag förstår verkligen att du känner som du gör. Lycka till!!
Jag tror jag vet vad du menar. Som du skrev så är det viktigt att man håller koll på hur alla mår i en familj och om någon har det svårt så ska man såklart försöka hjälpa. Det kanske även är person kemin som inte riktigt stämmer mellan dig och din värd-familj? Hoppas det här fixar sig för dig iaf!
Kram,
Fy vad tråkigt att blivit så fel! Dock tror jag att det kommer bli super! :)
Förstår dig. Hoppas du hittar en ny familj som du trivs bättre med. Lycka till med allt nu, håller tummarna för dig att du får en ny familj. Lovar. Du har inte så mkt att sakna här hemma utom familj och vänner. Det är lika kallt och tråkigt :D Haha.. Lycka till nuuu, vilken familj vill inte ha dig lixom? Jag skulle ta dig ifall de behövdes, hahah. Håller tummarna för dig nu!!
Starkt av dig ändå att försöka hitta en ny familj istället för att ge upp helt och hållet. Lycka till!
vad trist, och framför allt jobbigt, att du inte matchade med din familj! jag tycker absoult att det var ett väldigt bra beslut att göra en s.k re-match, för jag har hela tiden fått höra när jag har sökt till USA för ett utbytesår att familjen är det ABSOLUT viktigaste. man kanske trivs i området, men fungerar man inte med familjen så går det inte. man kan ju inte åka till USA i ett helt år, och om man inte klickar med familjen så tänker man " men jag försöker en vecka till" då mår man ju bara sämre! så jag tycker verkligen att det var rätt beslut av dig, och de som säger att det inte var det är nog inte så insatta i hela grejen heller. hoppas att du får en ny familj så snart som möjligt, som du kommer att stormtrivas med!!
vad tråkigt att du känner sådär. men som sagt, man klickar inte med alla. jag tror man känner direkt om man kommer trivas eller inte, så jag tycker du gör ett bra val. du ska ju inte pina dig själv att stanna kvar.
hoppas du hittar en ny familj som du passar bra med :)
Jag var i USA ett år när jag var i din ålder. Bytte familj tre gånger innan jag hittade rätt - det ÄR en väldigt stor omställning att från att ha bott hemma hela sitt liv plötsligt vara en del av någon annan familj där man beter sig helt annorlunda. Det är svårt att vara förberedd på, men du får absolut inte se det som ett misslyckande utan det är väl bara bra att du så pass tidigt insett att det stället du är på nu inte fungerar för dig och därmed hinner få så mycket tid som möjligt i en ny familj. Under året kommer du lära dig anpassa dig till nya situationer hela tiden, vilket i alla fall jag haft stor nytta av även sedan jag kom tillbaka. Mitt främsta tips till dig är att försöka aktivera dig så mycket som möjligt - amerikaner är väldigt lätta att lära känna och du verkar ju också väldigt öppen så det är säkert inga problem. På så vis kommer du både lättare in i din nya kultur och dessutom går tiden mycket fortare! Själv tyckte jag att det dröjde ett par månader innan det vände och började kännas mer roligt än jobbigt, men när det väl blev roligt så blev det VÄLDIGT roligt :) Tro mig, det kan verkligen bli en av de bästa grejerna du någonsin gjort! Jag försökte att inte ha daglig kontakt med Sverige då det bara blev ännu jobbigare i längden. Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och att du känner dig mer "hemma" i USA snart, om du har några frågor så får du gärna svara här så kan jag skicka min mailadress.
synd att detta har hänt men det ordnar sig nog ska du se =) se det som en experience än något negativt, lycka till <3
/a
Usch du det låter så jobbigt! Jag kan tänka mig in i hur jobbigt det skulle kännas! Jag bodde själv hos en värdefamilj utanför London, fast det var inte särskillt länge, men ändå, jag trivdes inte heller. och värdefamiljen där var inte heller så jätte trevlig, de pratade knappt med mig, de hälsade knappt! Då ville jag bara hem, tur för mig var att jag inte skulle vara där så länge! Tror nog att det är bra att du ska kolla efter ett annat ställe, eller komma hem....Det är ju inget kul om man inte mår bra!!
Det fixar sig ska du se Mirre! Lycka till! ska hålla tummen för att de hittar ett annat sälle åt dig :)
Tack för en bra blogg, en ganska ny läsare här :D
Du gör det som är bäst för dig ! Men jag hade nog själv svårt att förstå vad det innebar med ett liv som aupair innan jag åkte. (chock)Man kommer ju till främlingar och det tar tid att "smälta ihop". Efter ett tag gjorde jag en re-match och först dagen innan hemfärd så hittade de en ny familj 2 mil därifrån. LYCKA! Håller tummarna för dig ;D
Jag hoppas att du hamnar hos en familj som passar dig bättre :)
Jag tycker du gör helt rätt! Bättre att byta nu än att vänta för länge..
Jag håller tummarna för dig!
kram
jag har läst om många personer som har gått igenom samma sak som du. som inte trivts i sin familj och som har bytt - flera gånger. Klart att det finns en familj till dig! Jag tycker det är starkt av di att ge det en chans och inte bara "ge upp" och åka hem. Tänker på dig <3
Mirre!
Gumman jag förstår dig, eller jag försöker se mig i den situation du är i nu, och då vet jag att det är jobbigt! Det är bra att du försöker göra en re-match och jag hoppas du hittar en bra familj snarast, för du ska trivas! Åh, att du är så långt borta.. gör det hela så jobbigt, men du vet att vi finns här som sagt och jag skulle aldrig ge upp dig. Jag bryr mig om dig!
....
Älskar dig!
Jag kan inte säga att jag förstår precis hur du känner men nästan. Jag har varit med om en liknande situation. Inte exakt, det handlade om mitt gymnasieval. Hade valt skola och såg sjukt mycket fram emot att börja och så börjar jag och det känns bara fel. Träffade så många nya vänner och hade jättekul men utbildningen var bara fel. Lyckligtvis fick jag byta och trivs nu jättebra. Huvudsaken är att Du själv mår bra och känner att du kommit rätt :) Lycka till!
Hoppas du får en ny familj. Och det är ju synd att du inte passade ihop med din "tillfälliga" familj. Sitter och håller tummarna för att allt ska gå bra :)
Kramisar
Lycka till Mirre! Jag hoppas det fixar sig så du slipper åka tillbaka!
Känner igen känslan. Samma sak hände mig fast med gymnasiet, redan första dagen kände jag att jag inte kunde stanna kvar, och bytte senare till en annan skola. Det är en känsla man verkligen inte kan beskriva. Hoppas det ordnar sig!
åh vad synd att det blev så. Hoppas du hittar en annan familj. Vad var det som inte klicka mellan er? personkemin eller vad? :p
vilken organisation har du åkt med ?
Kämpa på! Det kommer säkert ordna sig och att du kommer få det bra. Kram
jag tycker att du gör rätt.
man ska följa sitt hjärta.
jag hoppas för din skull att du hittar en familj som du trivs med!
kramar
BRA att du tar tag i saker! Det är aldrig kul när man inte passar ihop, men det finns värre saker! Hoppas du hittar en annan familj som passar dig bättre, så du kan få ett oförglömligt år därborta! Kram
oj, gud vad synd att du känner så! Jag fick uppfattningen att du tyckte familjen va toppen och de verkade snälla :)
Usch ja, måste vara jätte jobbigt att va där som en nål i en höstack i ett främmande land =/.
Jag känner ju inte dig, fast på ett sätt kan man säga att jag gör de eftersom ja följer din blogg.
Så ja känner med dig :).
Hoppas nästa familj blir bättre !
Kram
Lycka till, asså jag menar det verkligen! Synd om du skulle behöva åka hem igen och börja om när du ändå redan är där :)
massor av kramar!
Vad skulle vi gjort utan dig?^^:')
Vad jobbigt , hoppas du får en ny familj :)!
Jag hoppas verkligen allt löser sig för dig, det kan verkligen vara hemskt att vara Au-pair. Man ska aldrig underskatta en Au-pair på något vis. Det är mycket man får gå igenom och skit man får ta. Snorungar som är hur rika som helst som inte nöjer sig med nått och bara är allmänt bortskämda.
Säger inte att alla är så, men många fall är tyvärr så. En av mina bästa vänner är borta i USA nu, hon har redan bytt familj tre gånger, fick bo hos en kompis mellan flyttningarna.
Hoppas verkligen allt löser sig för dig! Det är verkligen en utmaning. Må bra, det är det som är det viktigaste! Kram på dig// Petra
Mirre jag har läst din blogg ett tag du och du är så ball.Förstår om du inte trivs för du har kommit till ett annat land o kanske lite annorlunda än här i Sverige.
De är bra att du vågar stå för att du inte trivs där eller har det bra. Hoppas du har turen med dej och hittar en ny familij som passar dej bättre
Ha det bra nu K
KRAM Nadja
Jag tycker det är jättebra att du går på magkänslan, varför dra ut på det liksom? Hoppas att du kommer till en ny familj snart som du klickar med! Lycka till och många kramar!:)
it sucks that you don't feel comfortable with the first family, but it takes a lot of courage to actually say that you would like to switch families, good job!:)
I hope everything works out!!
Good-luck
Förstår att det är tufft, hoppas det löser sig :)
Vilken organisation åker du med?
