» 
Sie haben mir...! Oder?
Tänk dig att "flytta" bort från alla dina vänner, din underbara familj och kanske även din pojkvän helt ensam. Ensam! Det gjorde jag. För en vecka sen satte jag min på planet till en ny verklighet. Verkligheten klarnade inte upp förrän jag var här hos min värdfamilj. En otroligt obehaglig tanke egentligen. Jag sitter i ett hus femton minuter från USA's huvudstad Washington DC och vet knappt vad familjens hemnummer är. Mitt huvud är tungt och mina ögon svider av alla tårar som passerat. Att våga ta sig till ett land som är långt, väldigt långt hemifrån där de inte lever samma liv som hemma, de pratar inte samma språk och de har inte samma regler är tufft. Jag trodde aldrig att jag skulle göra någon sådant här när jag gick i högstadiet. Då skulle jag bli polis hemma i sverige och inte visste jag att jag skulle hamna här, det vet man aldrig! Man kan aldrig heller veta om man tar rätt eller fel beslut förrän man ser resultatet i slutändan!
Jag väntar och ser... I hopp om att jag tog rätt beslut!
Godnatt/Godmorgon!
Usch, kan inte föreställa mig hur det känns! Men vem vet, rätt som det är så vänder det kanske. :) Jag hoppas det ordnar sig för dig! Du verkar som en stark tjej som klarar det mesta så jag tror allt blir bra i slutändan :) Ge det lite tid bara...
I know how u feel... I'm at the moment studying in Spain, been here for little more than 3 months now. 7 months left... But let me tell u, it gets easier over time! It's normal to want to go home, I still do sometimes feel really bad and out of place..but it's really just a year, and it's an amazing opportunity to see the world instead of living in a little bubble called Sweden (or Finland for me). Promise u, it gets easier, once u don't feel so overwhelmed about everything. Good luck!
Nee?! :D Gud va kul! Hoppas hon är trevlig då ;)
Jag hoppas du kommer trivas och vänja dig så fort som möjligt! Jag vet hur det är att flytta... Och ja, okej jag hade min mamma med mig då. Men jag vet hur otroligt svårt det kan vara att anpassa sig till ny kultur, nya sättet att leva och skaffa helt nya kontakter. Jag vet hur det är att må dåligt över det. MEN jag vet också att man kan komma ur det och få det att fungera hur bra som helst!
Jag önskar bara att det kommer ta kortare tid för dig än vad det gjorde för mig!
Du vill inte veta! Haha
Nej, men jag försöker vända på dygnet för att komma igång med jobb-livet igen ;)
Vad är klockan hos dig just nu? Det är ju så olika beroende på vilken del av USA man är i xD
Ja! Det gör jag... och det är lite tragiskt :P
12? Hm.. inte så farligt. Eller ja, det beror på hur dags du måste stå up! Haha
Bara att bita ihop. Detta klarar du...
det är svårt i början du känner ju inte familjen så bra än men när du har lärt känna dem ordentligt kommer allt bli bättre, jag förstår hur jobbigt det kan vara att komma till ett nytt land och så ska man stanna där en månad, där har jag lite tur för mig känns det som USA är mitt andra hem, jag känner mig verkligen hemma där ibland mer än här i sverige men lämnar familj och vänner är svårt men se det på ljusa sidan för varje dag som går blir det en dag mindre tills du får träffa dem igen ;);) Hoppas du mår bättre snart !! <3<3
Jag åkte som aupair sommaren 07,det tog migsäkert 1.5månad innan jag trivdes där. Ringde min mamma i stort sett varje dag och grät 0ch ville ha en biljett hem men idag är jag otroligt glad över att jag stannade kvar. Det var verklige det bästa i mitt liv. Så det är värt den där tunga perioden i början. Du kommer klara det :)
Det vänder...den värsta känslan kommer att lägga sig snart även om du kommer att ha dina "ups and downs". Men du kommer att skapa många nya sjukt roliga minnen där... /BE COOL ! kram Sandra
vad tråkigt att du känner sådär :( men det blir säkert bättre om ett tag, och om det inte blir det så är det ju bara att åka hem. inge mer med det, du har ju försökt iallafall :)
jadu det är sant man vet inte om man tar rätt eller fel beslut. men jag håller tummarna för dig att allt ska ordna sig , och det gör det nog med tiden
Du är så sjukt modig som är på andra sidan jorden! Du inspirerar mig jättemycket!
allt kommer nog att ordna sig :)
Det kan vara himla vårt i början, innan man helt kommer in i rutinerna och "känner sig som hemma" någonstans långt borta. För det mesta brukar familjerna vara vana vid det, de har ju haft au-apirer många år förut! Ibland kan det vara skönt att berätta för dem hur man känner, även om det är jobbigt, de kanske kan göra något för att hjälpa dig att känna dig som hemma där fortare?
Sen är det som du säger. Det är bara att tänka positivt, och ge det en chans! Min hemlängtan kom inte fören efter tre månader, då tog jag ett snack med föräldrarna och berättade precis hur jag kände. Tre dagar efter berättar dem åt mig att det de tidigare varit väldigt hårda med var de beredda att ändra på, för att jag skulle trivas bäst.
Man vet aldrig var livet tar en, det är bara att ta varje dag som den kommer. Oavsett vad du väljer att göra så är du MODIG och TUFF som vågar packa dina väskor och sticka till andra sidan jorden utan allt och alla som har gjort dig till den du är.
Massor med kramar!
du klarar det här mirre, du är stark ! vi läsare finns alltid vid din sida, även om det kanske inte är mycket till tröst,, <3
Jag beundrar dig verkligen för att du åkte iväg. Tycker det är otroligt starkt och modigt av dig. Tänk vilken möjlighet du faktiskt har fått, man lever bara en gång (förhoppningsvis :P). Även om det känns jobbigt stundvis finns dina nära och kära "bara" ett mail, eller ett flyg iväg. Ett litet plus i kanten är att du har dina läsare med dig också, även om du aldrig träffat oss eller känner oss så finns vi här för dig iaf och stöttar dig. Även om du känner dig ensam, är du inte det trots allt =)... Sen några år tillbaka har jag också velat åka till USA och bli au pair. Har dock aldrig gjort det för jag skulle nog aldrig klara av att lämna det trygga hemma och alla nära och kära. Men det gjorde du, du vågade, och se vart du är nu ;). Jag tror och hoppas att det kommer att gå hur bra som helst för dig. Lycka till!
Kram Tina
Hang in there. Du klarar det Mirre, ge det lite tid bara. Förstår att det är tufft, men ta en dag i taget :)
Mirre, jag känner inte alls dig men jag läser din blogg varje dag! Och den är sjukt bra.
Och när jag läste detta inlägg så blev jag nästan rörd själv. Du måste kämpa där borta i USA och tänk att du vill ju dethär och att det är kul! Ring hem och prata ut med din mamma elr ngn nära vän. Hoppas det går bra =) kram
Vet hur du känner, jag komm ensam till berlin i slutet av augusti. Tog mej nästan 2 månader att för den värsta hemlängtan att försvinna, å ja kände mig bara ivägen i familien och ville bara hem. Nu trivs ja superbra å skulle inte kunna tänka mej att åka hem, så håll ut, det blir lättare för varje dag!
Du kommer klara det <3
don't worry! You have already overcame a lot just being brave enough to do this in the first place. I'm sure you will get used to it all soon:)
Just stay strong.
Jag har flera kompisar som har varit på High school year i USA ett år, & min bror är där nu. Dom säger att det är tufft i början, & de flesta känner precis som du. Men vänta ett tag så får vi hoppas att det ordnar sig, det gör det nog :) Jag va på Malta bara i 3 veckor i somras, haha. Jag kände som du, förutom sista dagarna, då ville jag inte åka hem ;p Inte samma sak direkt kanske haha, men jag förstår ändå hur du känner :) Ta hand om dig! /Ellen
Kämpa på Mirre! Vet att det känns jobbigt och vilset men det lägger sig nog snart. Kom bara ihåg att inte stänga in känslorna och låta dig knäckas av stoltheten att du skäms för att åka hem. Känns det fel ska du lita på dina instinkter. Det är bara du som vet hur du mår och känner, ingen annan.
Take care babe!
Hey Mirre,
Jag vill bara säga att jag vet exakt hur du känner för jag gjorde exakt samma sak förra året. Jag åkte iväg till L.A helt själv och bodde med en helt främmande familj. Jag tvivlade som fasen i början och undrade om det verkligen var rätt att ha åkt dit men tro mig det blir bättre, mycket bättre. Jag ångrar inte för en sekund att jag åkte dit, jag upplevde så jäkla många coola saker, att ha bott i usa där nästan alla filmer är inspelade, där vi får så mycket inspiration ifrån. det är coolt! ge det sin tid för du kommer att börja trivas mer och mer. om det är något så kan du alltid skriva till mig så kan jag berätta mer om mer resa och vad jag gjorde för att trivas bättre. om en månad åker jag tillbaka i sex månader fast till florida den här gången. lycka till! kram!
Usch, det här låter ju inte bra. Vi får dra upp lite possitiva saker tycker jag! :)
1. Nu när du är i USA i 1år så kommer du säker få se mycket mer av Tokio Hotel till våren!
2. Kanske även Xtina..? :)
3. Du verkar ha andra personer som är i samma "situation" som dig som du alltid kan prata med.
4. Du kan alltid skriva av dig lite av känslorna här i bloggen, det brukar lätte lite (även om detta handlar om en större grej än att t.ex mjölken är slut hemma.. xD)
5. Det är ju inte så att du lämnat familj och vänner för alltid, utan bara för 1år. Du kommer att träffa dom igen och tänk då så mycket ni kommer ha att prata och skratta om. Se fram emot det!
6. DU KOMMER SÄKERT ATT TA DIG IGENOM DET HÄR JÄTTEBRA MIRRE! Fortsätt tro bara :D
Kram på dig.
Hej mirre! <3
Vi chattade på msn för ett tag sen, jag var den där tjejen som skulle till USA när jag blev större och försöka lyckas inom musiken/dansen :) Nu när jag läste det där förstod jag att det inte kommer bli så lätt.. beundrar dig för att du är så modig & stark.
Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart, och tänk på att du någon gång kommer hem igen.
maila mig om du vill, puss tjejen <3 du är bäst!!
Men du verkar ha hamnat i en fantastisk familj mirre!
jag håller tummarna för dig.
usch då :( i din text du skrivit så ser det ut som om du anser dig lite svag just nu ! men kan berätta att det inte finns någon som är starkare än dig just nu .. du har tagit detta stora steg , och det är så modigt så det finns inte ! inte många som klarar av det ., du kommer komma in i allt , tro mig . men allt tar sin lilla tid . finns här och tkr du är super modig och stark !! håll ut gumman , love <3<3
