Godmiddag!

Jag mår lite halvt om halvt, både glad och ledsen om man ska skriva det svart på vitt. Glad för att jag ska få träffa mina vänner idag på middagen jag ska ha ikväll och ledsen för att jag ska lämna mitt liv i ett år, samtidigt är jag positiv och väldigt motiverad till den långa resan. Jag känner mig så redo och jag längtar till nästa år. 2008 har varit mitt livs bästa år, det går inte att förklara hur tacksam jag är över detta gångna året med alla mina resor och underbara vänskapsband som knytits. Jag ångrar ingenting och skulle göra vad som helst för att skruva tillbaka tiden till den 9 februari då jag och Kenza satte oss på flyget påväg till en oförglömlig resa, min livs bästa Tokio Hotel upplevelse!

Igår var vi och åt på Cardinal, vi beställde in mycket mat och snålade inte ett dugg! Jag älskar att unna mig saker, speciellt nu när man ska flytta iväg. För mig blev det oxytterfilé (välstekt, klarar inte av blodsmaken det mista!) med stekt potatis, rotfrukter och murkelsås med en tomatsallad vid sidan om och självklart en stor cola! Till efterrätt blev det hemlagad körsbärssorbet. Det kallar jag gott! Vid elva tiden var vi mätta och belåtna så vi begav oss till tivoli en sväng och bestämde oss sedan för att åka hem och byta kläder sen dra in på tivoli men natten sög, vi stod i kö från halv ett till ett sen gav vi upp för kön rörde inte på sig det minsta! Vi körde till mcdonalds en snabbis sen hem till mig och somnade gott.

Ett bitterljuvt förväl, egentligen inget förväl utan ett "vi ses" för det är precis vad som väntar också, jag och Cici kommer ses igen, många gånger om. Vi kommer nästan gå in i väggen av irritation på varandra. Jag längtar till mitt liv börjar, på riktigt! När man har en utbildning och ett jobb man är mäkta nöjd med och en vardag med en god vän någonstans i världen. Idag på tågstationen kunde jag inte hindra mig, ett "förväl" är jobbigt, kämpigt att lämna en person som betyder så himla mycket för en. Fast man vet om att man kommer ses igen är det hemskt! När jag gick till bilen och lämnade Cici satte jag på Coldplay's senaste album, jag vet inte... Men på något sätt får deras musik mig att bli lugn och känna en värme spridas i hela kroppen, precis som om de säger till mig att "allting kommer gå bra". Deras musik är en av de få i musikvärlden som fått mig att känna det lugnet man ibland behöver för att verkligen orka gå vidare och inte känna att allting är hopplöst! Ingenting är hopplöst, man måste försöka gå vidare och inte fastna, jag vill inte ångra någonting jag inte gjorde.


xoxo, Mirre